elinapelina

Igår blev det ett medelhårt distanspass, eller vad det nu kallas i programmet. Distansen var 7,7 km och jag klarade det på 40 min, så det kändes mycket bra! Men idag ska dte inte handla så mycket om min/km osv. utan jag ska försöka förklara en sak som många undrar!

Folk skakar ofta undrande på huvudet när man berättar att man tränat 14 km på löpbandet och därtill varit på 25 min spinning på samma dag och hur man kan ge sig ut för ett tempopass i göteborgsvintern. Här kommer svaret - Om ni hade anmält er på den här sidan för att springa Stockholm Marathon så hade ni också gett er ut. För vissa dagar när man är som minst motiverad att springa, och man känner att det vore mycket skönare att lägga sig i soffan med en skål popcorn och se på tv så behöver man bara tänka "Stockholm Marathon - inte lång tid kvar nu" så dröjer det inte många minuter förrän du drar på dig löparkläderna, knyter på dig skorna och sticker ut för ett pass!

Har man betalt för att springa 4,2 mil så vill man ju gärna utnyttja hela den banan, så att inte man har betalt i onödan. Och för att kunna utnyttja hela banans längd så måste man ju faktiskt ha tränat! Skulle aldrig ställa upp på detta om jag inte hade tränat för att iaf försök ta mig runt. Lite historia om Marathon kanske vore på sin plats?
Enligt legenden - som ni säkert alla vet - så sprang en ensam löpare - Feidippides - sträckan från Aten till Marathon år 490 före Kristus, för att meddela att atenarna hade vunnit ett stort slag mot de överlägsna perserna - för att sedan falla död ner.

Hur ska man då träna för ett Marathon? Spring tills du stupar? Njae, det är väl egentligen inte bara antalet kilometrarna som räknas, utan även vad du gör med de där kilometrarna som du avverkar. Jag följer 4-timmarsgruppens program på Anders Szalkais träningsprogram så gott jag kan, även om jag byter ut dagar och vissa sträckor och så, det ska ju ändå passa in med ens övriga liv!

Trots all träning så frågar man sig, så här 102 dagar innan man ska starta – hur kommer jag klara detta? Hur kommer jag må när jag väl springer där? På Göteborgs Universitet, psykologiska institutionen, har man ritat upp en kurva hur man känner sig under ett maratonlopp. Ska nog studera denna artikel innan jag springer så man är insatt, men på det stora hela så stod det att löparen under de 15 kilometrarna känner sig upprymd, men därefter sjunker humöret fram till 35 kilometer. Där vänder humöret igen och de sista 2 kilometrarna stiger humöret mycket.  



Måste nog citera en bit från Jonathans Jeppsons maratonblogg. Han skrev om sin farbror som sprang för 25 år sedan:  

Min farbror sprang Stockholm Marathon för 25 år sedan och plötsligt, på Västerbron, andra varvet, så började han helt oförklarligt att gråta.
En löpare som sprang bredvid honom frågade: Vad har hänt? Varför gråter du?
Min farbror svarade: Men ser du inte hur jävla eländigt vi har det?
Då började den andre löparen också att gråta.

Så berättas det enligt legenden.

Så, för att klara sig någorlunda den 9 juni 2007 så kommer jag fortsätta springa på löpband, ge mig ut i  regn, sol, blåst och vad det nu kan tänkas vara för väder - för jag tror det är värt det när man springer in på Stockhoms Stadion!


ps. Alla ni som böev sugna på att anmäla er nu - tyvärr, anmälan är stängd för alla platser är upptagna. Men på denna sida finns ett annat lopp jag varmt kan rekommendera!